De senaste årens onyanserade och i hög grad skrämmande högerpolitisering av Dagens nyheter har knappast undgått någon. På punkt efter punkt har god journalistisk sed och det kritiska ögats granskning och analys fått ge vika för plakatrubriker för högergänget. Vem minns inte rapporteringen om Irakkriget eller för all del; hetsjakten mot socialdemokratin. Varhelst man bläddrade i den stramt designade tidningen tycktes bombliberalismen flamma upp. Ett tag såg det också ut som att den helsköna och legendariska kulturredaktionen skulle ätas upp av ägardirektiv och annat jox. Men lyckligtvis inte.
På dagens kulturdebatt skriver exempelvis Jacob Ehnmark klarsynt om regeringens hållning i fildelningsfrågan i relation till frågan om spridningen av olika kulturella världen. En klockren slutsats – som jag också delar – är att tillslagen mot TPB knappast gynnar okända konstnärer, än mindre kultur mer generellt. Tvärtom. I stället blir striktare lagar och razzior ett sätt att krampaktigt bevara en alltmer föråldrad medial och kulturell struktur. Stora företag inom skiv- och filmindustrin gör givetvis allt för att skydda redan etablerad infrastruktur. För det är ju där cashen finns och så länge degen rullar in ger de blaffen i att satsa på spetsteknologi.
Som det är nu står Regering och Riksdag på de alltmer reaktionära kolossföretagens sida och bidrar därmed till en allt tunnare kulturell kvalitet. På kort sikt drabbar det enskilda personer och då i synnerhet ungdomar. Men in the long run riskerar det också att undergräva själva förtroendet för kulturpolitikens förmåga och kraft. Kan inte en socialdemokratisk regering bättre än så?
Andra bloggar om: fildelning, kultur, media, pirater, upphovsrätt, dn, regeringen, riksdagen
Tjena Daniel!
Tack så mycket:)
Jag gillar din blogg skarpt också.
Ha det!
/Chrille
Själv förvånas jag över att så stora grupper glatt förespråkar grava inskränkningar i den intellektuella äganderätten. Okej om det skulle komma från SSU Skåne eller liknande som faktiskt har en konsekvent hållning i den frågan, men när man å ena sidan glatt stödjer patent, avskaffad arvsskatt och en massa annat, men samtidigt vill avskaffa äganderätten på den punkt där man själv, eller rättare sagt den folkliga opinionen, kan smita ifrån att betala för det man konsumerar… Det känns bara populistiskt och dubbelmoraliskt.
Daniel: För min del finns det egentligen inget egenvärde i varken privat eller offentligt ägande. Till exempel är det ointressant huruvida en skola eller andra tjänster utförs av en offentlig aktör eller en entreprenör. Däremot är den privata äganderätten viktig för att skydda integritet och egendom, på samma sätt som den offentliga har fördelningspolitiska poänger. Just i anslutning till frågan om fildelning har min hållning två sidor. Den ena är pragmatisk eftersom det är svårt – omöjligt – att dra en gräns för vad som är immateriellt ägande. Ofta snuddar resonemang och definitioner farligt nära tankar och idéer.
Den andra sidan är dock helt och hållet principiell. Jag tror att politiken och därmed lagstiftningen måste följa i samhällets teknologiska skiftningar och förutsättningar. Dessutom ser jag det som en väg att sporra ny kultur och information från den lilla aktörens perspektiv. Vårt kanske viktigaste kulturpolitiska mål bör vara att sprida kultur och information till så många som möjligt och det har fildelningen onekligen bidragit till.
Jag tror att du underskattar marknadens anpassningsförmåga. Fildelning är ett relativt nyuppkommet problem. Piratkopiering för “privat” bruk är däremot något som man alltid har fått leva med. Vilka förändringar har skett på musikmarknaden sedan fildelningen tog fart? Till att börja med har vissa mindre skivbolag märkt av en amrkant försäljningsökning. Vissa lokala skivbutiker har fått slå igen, men istället har många nya bildats på Internet, exempelvis mindre skivbolag med egna nätbutiker. iTunes har sin mp3-butik, vad den nu heter, som blir populärare för var dag som går.
Ett resonemang som många använder är att produkter som man vill ha (t.ex. amerikanska serier) inte finns att köpa i Sverige men i USA, men jag är övertygad om att även detta kommer att åtgärdas inom några år. Konsumenter blir mer och mer villiga att betala för sin konsumtion (delvis pga. lagstiftningen), men företagen har börjat bli, och kommer fortsätta att vara villigare för nya försäljningsformer. Marknaden anpassar sig till konsumtionen, det är marknadens stora fördel.
Du nämner spridningen av kulturen. Detta är väl snarare ett argument för lagstiftningen? När de större artisterna tar betalt för sina låtar, kommer mindre artister gladeligen erbjuda sina alster till fri fildelning som reklam. Många mindre och växande artister ser fildelningen som en enorm möjlighet och jag är säker på att fler lyssnare skulle konsumera en bredare grupp artister om ekonomiska incitament skulle finnas.
I grunden handlar det dock om ett väldigt simpelt ställningstagande. Det som jag producerar är mitt. Skriver jag en låt är låten min. Snickrar jag en stol är stolen min. Målar jag en tavla är tavlan min. Sen har jag såklart rätten att ge bort tavlan eller dela ut låten gratis, det är en del av min rätt som ägare, men ingen annan än jag besitter rätten att besluta hur min låt ska hanteras. Att någon annan delar ut låten som jag har skrivit mot min vilja är en inskränkning av min äganderätt, en stöld från mig, något som blir än allvarligare om man betänker den känslomässiga relation som finns mellan en konstnär och dennes alster. Jag kan omöjligen försvara en lagstiftning som ifråntar en person rätten till dennes konstnärliga alster. Mitt är mitt och ditt är ditt.
MVH,
Daniel Andersson
Tidigare Sörmlands DS, snart lenare!