Igår verkställdes ett beslut om att frysa allt bistånd till Palestina som antingen kommer från enskilt medlemsland eller unionen som helhet. Totalt rör det sig om uppemot 500 miljoner euro, med andra ord en stor och betydelsefull summa. Beslutet är kopplat till en regeringskonferens – IGC – mellan utrikesministrar för respektive medlemsland och motiveras bland annat med den nuvarande politiska organisationen i Palestina i allmänhet och Hamas i synnerhet.
Jag är helt och fullt av uppfattningen att den form av våld och terror som Hamas tillämpat mot den civila israeliska befolkningen inte bara är människovidrig utan också ett brott mot demokratins principer. Självklart. Dock blir jag bekymrad då det verktyg som tillgrips är biståndet som till syvende og sidst går till den palestinska befolkningen. Förutom att olika regleringar i handel eller humanitära inte sällan fungerar bristfälligt som förhandlingsmetod är det också en lek med liv och död. Den yttersta konsekvensen blir att människor som är i behov av mat, vatten och sanitära anläggningar drabbas varför möjligheten till vidare förhandlingar med myndigheter eventuellt försvåras. Gärna protester och påtryckningar, men avbryt inte hjälpen till människor i behov. På samma sätt vore det djupt orimligt att på ett eller annat sätt bojkotta produkter från Israel eftersom det är bönder på kibbutzer med knappa marginaler – och inte staten i nämnvärd utsträckning – som påverkas av handelshindret. Samma princip under olika omständigheter.
Ovanstående är bara en liten glimt av många fler mindre genomtänkta initiativ där mellanstatliga mekanismer varit pådrivande. Viktigt att notera är att det primärt är länder i samverkan och inte EU:s parlamentariska funktioner som agerat. Uppenbarligen saknas det en europeisk parlamentarisk katalysator mot flagrant slaskpolitik. Ett annat belysande exempel är givetvis de protektionistiska tullarna mot textil och skinnskor som nyligen infördes. Regleringarna är utan förbehåll flerfaldigt idiotiska såväl mätt i rena cash som i mänskligt värde. När ska vi slippa den nationella tvångströjan?