Trött. Nyligen hemkommen från en helg i det sköna men avlägsna Norrtälje, närmare bestämt på Barnens ö. Ni som känner mig – och kanske läst ett och annat inlägg om saken – vet att jag inte alltid sjunger glesbygdens lov och mycket kan man säga om ourbaniserade delar men det var otroligt skönt att se och höra annat än storstadens larm. En sak är i alla fall säker: skog knäcker asfalt by far när våren börjar spraka av färger.
Under tiden har det hänt både ett och annat, inte minst i det stora landet i Europas mitt. I dag valdes äntligen Kurt Beck officiellt till partiledare för SPD och profilerade sig själv via ett politiskt linjetal till partiets extrakongress. Bland annat lyfte Beck fram vikten av en social marknadsekonomi genom det målande och ideologiskt laddade “starka axlar kan bära mer”. Snyggt. Samtidigt var färskingen angelägen om skyddet för en stark gemenskap genom att finna nya vägar för välfärdens utformning. På så sätt fortsätter den nyvalde partiledaren socialdemokratins viktiga förnyelse och reformarbete i linje med politiska föregångare. Talet genomsyrades också av idén om ett brett, pragmatiskt, vänsterparti med en folklig förankring. Valet känns helrätt och tysk socialdemokrati går utan tvekan från klarhet till klarhet. Dessutom är jag ruggigt fäst vid ordet “erneuerung”.