Det inre kaoset börjar äntligen lägga sig. Under två månaders tid har jag mentalt förberett mig inför flytten till Söder, med kartongpackande och administrativt pill. I helgen blev det slutligen klart. Efter en lördag av kånkande och bärande och en värkande kropp var det förbannat skönt att kunna kalla Lundagatan för hemma. I går packade jag och S ur de sista kartongerna, pappa skruvade upp sista stringhyllan i hallen och gamla lägenheten flyttstädades.
Med ett mer ordnat boende kommer förhoppningsvis också ökad kreativitet. Framöver lovar jag därmed ökad inläggsfrekvens. Tills dess, tre kvicka reflektioner.
1. Petningen av smartaste riksdagsledamoten och kompisen Maryam från posten som ordförande i civilutskottet är fucked up. Utan omsvep. Och den allra största förlusten gör partiet. Socialdemokraterna behöver nämligen Maryam mer än Maryam behöver Socialdemokraterna.
2. Insatsen i Libyen är viktig av två anledningar. Dels för att trygga civilbefolkningen från Gaddafis styrkor. Och dels för att en övergång till demokrati är nödvändig för att elda på de folkliga resningarna i Arabvärlden i stort.
3. Reportaget i Fokus om Miljöpartiets demografiska framgångar i storstäder är en viktig varningssignal för varje vän av en stark socialdemokrati. Utan en progressiv politik för storstadsregionerna riskerar Socialdemokraterna att reduceras till ett landsbygdsparti som ängsligt minns forna dagars magi. Partiet behöver mer än någonsin formulera ett grönt och tillväxtvänligt alternativ till MP:s ekokonservatism.
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Samhälle, Zinkensdamm, Södermalm, Libyen, Muammar al-Gaddafi, Fokus, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Stockholm, Maryam Yazdanfar, Håkan Juholt