Den gamle kan. Gårdagens uppvisning i SVT-debatten manifesterade Görans mustiga retorik och levererade tydliga och viktiga svar till tvsoff-Sverige. När Reinfeldt hade drag av bortkommenhet och semi-retorik såg Persson mest ut att toktrivas. Och det är så vi vill se honom, mer mys än buffel. Props.
Kan heller inte låta bli att dra paralleller till den gode Schröder och den häpnadsväckande uppryckning som hans SPD åstadkom sista veckorna innan valet. Kanske är det så att det krävs några pärlor av svett och tuffa siffror för att herrarna till vänster om mitten ska tända till rejält. När så väl sker är det definitivt med både besked och bländande framträdanden. För en insnöad sosseaddict är en klockren debatt i princip julafton. Skrämmande nog säger det väl egentligen mer om mig själv än debattens kvalitet.
Att både den tyska och svenska socialdemokratin varit framgångsrika i att förnya sitt politiska program och funnit policyfrågor i framkant är heller ingen tillfällighet. Tvärtom är det en central komponent i valframgångarna för den moderna och progressiva socialdemokratin. Både New Labour, Die Neue Mitt och vår egen utveckling här hemma har flera gemensamma nämnare i både idé och reform. Gissa till exempel var fröet till det gröna folkhemmet kommer ifrån?